Fiske är en underbar sak, man vet aldrig vad som kommer hända. Alla har vi våra fiskehistorier som gör det roligt att prata med andra som har samma intresse. Detta är mitt första inlägg och här vill jag dela med mig av en rolig höstdag:
Jag och min trogne fiskebroder Roy valde en helt vanlig höstdag, det vill säga det blåste som satan och regnade. Vi valde att fiska på läsidan av Torhamn udde då där va det enda stället vi kunde få ut en jerkbait mer än 10 meter tack vare vinden. vi hamnade i en vik med sandbotten och vattnet va så grumligt att man knappt såg denna fantastiska popeye savagegear. Fisket va inget att tala om under hela dagen, Men själen ska ha sitt som jag och Roy ständigt säger och envisa som vi va jobbade vi vidare i blåsten. När det blev sent på eftermiddagen sa vi att det fick vara nog, men inte utan att ta de 3 klassiska sista kasten vilket är en ritual som måste fullföljas noga innan fiskedagen får sitt slut, vi stod rygg mot rygg på en liten udde och skrek ut i den starka vinden 1...2....3( för gud nåde den som kastar mer än 3!) besviken såg jag min popeye 2 meter från kanten och tänkte bättre fiske nästa gång. När min popeye kom ur vattnet såg jag något som sprattlade på kroken och började skratta för mig själv, jag vände mig nöjt om och sa: "haha titta här jag fick i alla fall något!". En vacker liten sandflundra och jag vet inte hur den hamnade där men så hungrig kan den ju inte varit. den släpptes snabbt i vattnet igen och vi gick skrattandes hem i skitvädret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar